27.2.13

Styr dig själv...

Ungefär så här tänkte jag också när jag tänkte till om livet i allmänhet.

Johda sinä itseäsi


Av någon konstig anledning är det mycket lättare att leva så på andra sidan jordklotet. Kan det vara för att alla anda lever på så sätt?

Men nu försöker jag medvetet fokuser på leva livet eller kanske låta livet leva. Man mår bara så mycket bättre på det sättet.

24.2.13

Nya tag!

När jag började på ny kula här på den här bloggen så hade jag bestämt mig för att koncentrera mig på det goda. Mina tidigare erfarenheter hade slutat i vånda över allt det onda som existerar runt omkring. Nu knappa två månader efter hemkomsten från en av mina vackraste reseupplevelser hittills (men också  den absolut tyngsta) känns det som om det onda står och knackar på min port, även på denna blogg. Som om det på bara några månader hann säga puff och bortblåst är min livsglädje och fokus på det goda.

Nya tag! Jag kan berätta att den mat vi ätit de senaste månaderna har varit den absolut godaste jag lagat hittills i mitt liv! Varför? Färska råvaror och avstressad inställning till köket... gudomligt gott, för det mesta... Sen kan jag berätta att det är himla fint att få ha kvalitetstid med familjen, fast vi varit insnöade i en vecka nu pga sjukdomar så har det ändå varit mysigt! Igår vågade vi oss ut till marknaden på stan hela familjen. Först tog vi ett varv ner till fiskstranden och handlade veckoslutets omega-3 dos i filé-format. Efter en tur på vintermarknaden fick barnen komma med mig in till Lisa Koski och handla te (jordgubbsroibos och gingerlemon-grönt te). Det kändes som om vi steg in i Pippi Långstrumps värld, där bland alla exklusiva chokosorter och barnen bara pekade och pekade... och jag handlade och handlade (två chokladpraliner var, inte hela halva butiken som Pippi...)!

Här kommer ett recept på strömmingsbiffar som blivit en total succé hemma hos oss, glutenfria givetvis.

Strömmingsfiléer, godtyckligt antal.
Mandelmjöl, så mycket som nu behövs för att dränka strömmingarna i mjöl
Persilja, så mycket att man får i sig de nyttiga mineralerna men så lite att barnen inte märker det gröna...
Salt
Kokosolja, mycket!

Hacka persiljan fint och blanda med mandelmjöl och salt. Värm stekpanna med kokosoljan medan du dränker strömmingsstackrana i mandelmjölsblandningen. Fritera strömmingarna så de blir lagom krispiga. Serveras varmt!


Och sen ett tips på mjölkfritt potatismos:

Potatis
Palsternacka
Kokvatten
Fett från hemmagjord köttbuljong (vi råkade få fettiga ben från senaste leverans så jag kunde ta till vara mycket fett)
Olivolja
Salta

Koka potatis och lägg till palsternacka bitar på slutet. Lämna kvar en tredje del av kokvattnet. Mosa. Lägg till fettet och saltet. Vispa till ett mumsigt mos. Hur gott som helst! Vem behöver smör och mjölk?



18.2.13

Hästskandaler och sånt

Så har hästskandalen nått Finland, om nu Lidl räknas med i det finska matutbudet, tveksamt då vi oftast bara pratar om de två stora. Dvs, när nu skandalen även berör den finska konsumenten så kommer det säkert att skyllas på att det ju inte handlar om de finska matvaruhandlarna, utan uttryckligen om den utländska, den som kom in på marknaden för att pressa ner prisen, se nu sen hur det gick... Just det. Men ack och ve, minnet är kort. Det är en knapp månad sedan vi fick veta att juicen från Thailand är producerad under slavliknande (eller rent ut sagt slavaktiga) förhållanden. Debatten går het om tillsatsämnena i vår mat.

Men som jag skrev på min andra blogg (den jag avsluta för någon månad sen, just den...principafastkvinna, det är jag det!) för någon dag sedan så finns det ett knep att bli kvitt de värsta riskerna i matflödeskedjan. Hur då? Inte så svårt egentligen. Genom att hålla sig undan den processade maten i matbutiken, eller ännu bättre håll sig undan matbutiken helt och hållet! Jag har nu satsat på att köpa kött direkt från (den ekologiske) bonden, fisk från saluhallen, rötterna på torget och nu senast andra eko-ingredienser via en matring (tackar den vänliga själ som lät mig ansluta mig till en lokal ring!). Så länge man är beredd att kocka från grunden så kan man också bygga upp sitt eget nätverk av mer pålitliga leverantörer. Ännu mer spännande blir det när Eko-reko experimentet kommer igång. Pga tidsbrist är jag tvungen att följa med utvecklingen på avstånd (annars skulle jag ju förstås involvera mig i detta projekt)  men som tur är rapporterar Maggie på sin blogg vad som är på gång!

Ja och sen tänkte jag avslutna med att upprepa min interaktiva kommentar medan jag kockade middagen ikväll:

Listening to the horse scandal on the news, and 'how families with small children have to buy processed food due to lack of time' . Well, might be that I am a messy cook, but at least there ain't no horse in these homemade milk and gluten free spinach pancakes. Power to the kitchen. Oh, but the spinach is 'eco' from Lidl...should one worry?


Jag ger upp...

Försökte först jobba lite... misslyckades. Tänkte att jag kanske kunde blogga lite... inte det heller. Nu får jag ta hand om den inte så sjuka pojken istället. Eftersviterna av ofrivillig mjölkprovokation. Hoppas vi är tillbaka i vardagen imorgon. Tills dess leker vi flygplan i en obäddad säng!

14.2.13

Våga se sanningen i vitögat

På tåget upp från Helsingfors igår läste jag en bok som igen gav mig mera kött på bena. Och imorse vaknade jag med Lisa Ekdahls sång "Sanningen i vitögat" dånande i mitt huvud. Jag bara  visste att jag måste börja dagen med att skriva ner mina tankar om det här. Jag visste att jag måste skriva ner mina tankar om varför det är så svårt att se sanningen, varför forskare undviker att konfronteras med "sanningen", "the truth", man väljer att tala om representationer, om olika synvinklar, om uppfattninger, men inte om sanningen. Jag har sett min sanning i vitögat och det gjorde och gör ännu också ont. Sanningen såg jag i vitögat för länge länge sen, någonstan ute på den argentinska pampan, eller i den ekvatorianska djungeln, men då förstod jag inte ännu vad jag såg.

En dag såg hon sanningen i vitögat
då vände hon om och sprang hem
en enda gång mötte hon sanningen
och aldrig vill hon se honom igen
för inte sanningen vacker
nej, snarare är han grotesk
inte är sanningen ljuvlig och ren
nej, snarare bitter och besk
så vände hon hem till lögnen igen
han slöt henne i sin famn
där glömmer hon genast sanningen
då lögnen viskar hennes namn

Jag vände också hem till lögnen. Jag vände om och slöt ögonen. Det gjorde för ont att tänka sanningens tankar. Det gjorde ont att inse att allt runtomkring mig är byggt på en lögn och att det är den lögnen som gör det så svårt för oss att se verkligheten ur vitögats perspektiv. Men igår som sagt fick jag kött på bena. Jag hade kommit över Walter Mignolos bok "Local Histories/Global Design". Boken handlar om författarens syn på "modernitet" och hur han anser att modernitet i det västerländska samhället alltid förtryckt modernitetens baksida, eller det som gjort att modernitet överhuvutaget varit möjligt: han menar att kolonialitet är baksidan av modernitet och utan koloniernas uppoffringar skulle det moderna samhället aldrig ha kunna uppstå.  Han talar om gränstänkande (border thinking), om alla de platser där expansionen av den västerländska moderniteten krockar med det lokala och skapar öppna sår  både geografiskt/fysiskt och mentalt/humant. Han syftar på hur spanjorerna erövrade den nyupptäckta världen, en värld som redan tidigare existerat med ett fungerande samhälle och avancerad kunskap på många dimensioner, men som efter spanjorernas ankomst blev förpassade till att ses som primitiva stammar som måste civiliseras (enligt västerlänska mått).

Jag tänker på konsekvenserna av den här insikten i min egen historia. Plötsligt ser jag urbaniseringen ur ett annat perspektiv. Plötsligt förstår jag varför jag har svårt att heja på den finska framgången i Pisa-resultaten. Plötsligt förstår jag varför jag redan länge gått och tänkt att den finska framgångshistorian är byggd på en lögn. Plötsligt förstår jag varför det är så svårt att hitta ett hem. Vi är alla koloniserade. Men i något skede av vår historia (kanske när korstågen drivit fram över vår bygd, kanske under häxjakten, kanske när Gustav Wasa drev igenom den lutherska statskyrkan)  bestämde vi oss för att sluta våra ögon och glömma. Ur den glömska byggde vi upp dagens moderna samhälle och på samma gång förträngde vi kolonialitetens ondska, som alltid fortsatt att existera.


En dag såg hon sanningen i vitögat
den dagen har hon glömt
en enda gång mötte hon sanningen
den gången har hon fördömt
för vem vill inte fördöma
det som är hårt att ta
sin sanning ville hon glömma
så nu vet hon inte vem han var
nej, hon vände hem till lögnen igen
han slöt henne i sin famn
där glömmer hon genast sanningen
då lögnen viskar hennes namn

Det är lätt att fördöma. Det är lätt att kalla de andra undermåliga, primitiva, rent ut sagt dumma. Bara för att kunna leva i frid i lögnens ljuva famn. Jag skrev om det här för en tid sen i mitt blogg inlägg "Hemma igen". Jag vill inte blunda, jag vill leva ett gott liv i harmoni med mig själv och min omgivning. Jag läser insändare i tidningen som slår larm om att olje-epoken snart är förbi, att vi nu måste satsa på alternativa lösningar. Mina alternativa lösningar är inte de samma som insändarskribentens. Mina lösningar handlar om att bygga upp ett nytt samhälle som inte lever på bekostnad av någon annan/annat. Och jag funderar när jag läser Vasas kommunfullmäktiges ordförandes insändare som fördömer Sydösterbottens utvecklingsstrategi och prisar Vasas, om inte han också glömt. Det att Sydösterbotten misslyckats har mer att göra med den globala designen, inte deras lokala strategier. Och om Sydösterbotten misslyckats så är det bara ett tecken på att vi är på fel väg. Det är de första symptomen på den västerländska samhällssjukan, den som alltid existerat, nästan sedan urminnes tider, men den som vi kunnat förtränga genom geografisk expansion (först i Europa, sedan i övriga världen). Vi kan inte expandera mer! I den här takten närmar vi ju oss snabbt den proklamerade undergången! ...fast iofs det är ju också en sanning som många väljer att förtränga...med god orsak skulle jag säga. Vad lönar det sig att oroa sig för sånt strunt.

Istället för att åka på arbetsmässor till Holland och locka hit holländare (såg på 45 minuuttia på trean igår kväll) borde Närpes (och framförallt Kaskö och Kristinestad) inse vilken lyckosam situation de är i. Eller inte Närpes stad  kanske men människorna där. De har nu en ypperlig möjlighet till omstart. Skulle jag nu vara en urbaniserad arbetslös allmänt deppad person så skulle jag sluta ta min depp-medicin sälja min bostad och styran kosan till landet, köpa mig en gammal bondgård och börja producera. Ekologiskt odlade produkter går åt som smör i solskenet just nu. Och inte är det någon sval efterfrågan på fårkött eller ekomjölk för den delen heller. Torgen står ju tomma i vårt arma land! En enanstående chans att försiktigt försiktigt erövra, först det geografiska, sedan det mentala, eller kanske tvärtom.


En dag såg hon sanningen i vitögat
då vände hon om och sprang hem
en enda gång mötte hon sanningen
och aldrig vill hon se honom igen
nej, nej, aldrig vill hon se honom igen
nej, nej, nej, nej, nej
aldrig vill hon se honom igen

Jag är inte villig att sluta ögonen för gott. Jag vill ju se sanningen... men utan att det gör ont, förstås.

Ha det gott mina kära vänner på denna finfina vändag!




8.2.13

Narkolepsi och uppvaknandet


Noora Shingler skriver om hur Narkolepsi nu konstaterats vara direkt kopplat till pandemrix-vaccinen som finska folket erbjöds (ähum, påtvingades är kanske ett bättre ord i sammanhanget) när svininfluensan härjade som värst.

Hösten 2009 måste ha varit bottennappet för mitt eget välmående. Jag hade kört in mig själv i en återvändsgränd utan like. Höggravid, rörremppa, ett trotsande barn, och ett jobb där kraven aldrig tycktes ta slut. Dessutom var jag livrädd för svininfluensan. För första gången i mitt liv kände jag att mitt liv var i fara pga hotet av en avlägsen sjukdom. Jag litade ännu på att myndigheterna och experterna visste vad de höll på med. Det gjorde att jag popsade både tamiflu och lät mig injiceras med vaccinet efter att jag av ren utmattning insjuknat i alla sjukdomar som dottern bar hem från dagis.

Det är svårt att förstå mig själv nu så här i efterhand. Vad höll jag på med egentligen? Varför tog jag inte hand om mig själv? Varför läste jag inte på? Varför lät jag det gå så långt att både dottern och jag var sjuka i nästan en månad? Varför dracks det drickjogurtar proppfulla med socker och tillsatsämnen på löpande band hemma hos oss på morgnarna? Varför förstod jag inte då kopplingen mat och hälsa? Men man kan inte få sådant ogjort som redan är gjort. Pandemrix-vaccinet lärde mig en dyrbar läxa. Jag ser det idag som en komponent i min egen erfarenhet av "uppvaknandet", en bit i pusslet som fick mig att ta steget mot ett godare liv.  

Jag är inte där ännu. Jag går fortfarande i fällan. Gång på gång. Men jag är mer medveten nu och det gör att jag ibland klarar av att hejda mig innan det är för sent.

Drickjogurtar är inte del av vårt liv mera. Ibland får barnen en supergod heimlaga smoothie som jag immunboostar men lite kefir-rester. Det är deras kickstart på morgonen. Det värmde mitt hjärta igår ikväll när sonen greppade tag om Råsmarta boken, började bläddra och skrek av förtjusning när han såg recepten på chicken nuggets, kokosbollar och till sist de färgranna smoothisarna. I det skedet var även dottern med i smakupplevelserna som förmedlades på de färgranna bilderna. Där låg de på köksgolvet och fantiserade om vilken färgs smoothie som är bäst. Tänk det! Det kunde ju lika bra ha varit en Pirkka-tidning de tittat i, och då hade jag istället fått höra tjat om vilka smaksatta jorgurtar de vill ha härnäst...

1.2.13

Vilka väljer du?





Enkelt val, eller hur? Priset är ju trots allt alltid den utslagsgivande faktorn... Förutom när man väljer orden rätt!


Taget från bloggen Saltå Kvarn:  Effektiva ekobudskap handlar om mod